03:56:02

I lördags var jag och Anki ute på en skidtur uppe i Dalarna. Närmare bestämt Tjejvasan. Vi hade sett fram emot den här helgen länge med en skräckblandad förtjusning.

Har jag tagit mig vatten över huvudet nu?

Tror jag för gott om mig själv?

Kristina, du är inte Charlotte Kalla.

Det här är spännande.

Jag visste innan att jag har en hyffsad grundkondition men frågan var om mina mskler och min uthållighet skulle räcka till? Det var många tankar som poppade upp i huvudet både innan och under loppet. Allt gick i alla fall bra och jag är nöjd med mig själv.

När vi kom fram till Mora på fredagen gick vi på Vasaloppsmässan. Det var mängder av kläder, sportprylar och människor överallt. Jag köpte en t-shirt och sen plockade vi gratisgodis i montrarna. Kolhydratladdning kallas det tror jag.. Hehe.

Jag skriver min långa sjukdomsanamnes på en klisterlapp, vilket man skulle sätta på baksidan av nummerlappen.

Dagen till ära. Anki 23 år!

En av 14 startgrupper som är redo för start.

K i Oxberg.

Endast några minuter kvar till start!

~

I bilen på vägen hem planerade jag och Anki våra framtida utmaningar. Anki läste Cattis långa brev och surfade på nätet i värmlands djupa skogar medans jag hade blicken på vägen.

Nu är jag mätt. Under detta blogginlägg har jag ätit ca 26 pistagenötter, 12 caschewnötter och två torkade blåbär (tror jag). Intressant va?

Hej då.