Friday, September 17, 2010

Håll ut.

Svårt svårt svårt. Vad har jag gett mig in på? Hoppas att allt blir lättare snart. Norskan här är inte lätt att förstå, de skorrar riktigt. Precis som skåningarna.
Igår kom jag kl 12 till avdelningen. Adecco hade sagt att jag skulle få en medicinkurs när jag kom och intro. Hon som tog i mot mig sa att det är ett medicintest så jag fick sitta framför en dator i en timme, tills jag klarat alla frågorna. Suck. Sen sa hon att jag skulle gå hem efter det fast jag hade fått info om att jag skulle gå bredvid. Så jag stannade kvar ändå. Jag skulle ju vara fastevakt vilket betyder att man har en patient. Denna patient var inte vem som helst. I Sverige hade han legat på IVA. Han har trakeostomi som man måste suga slemm i 1 gång i timmen vilket i norge är en steril procedur. Han har en massa intravenösa injektioner och dropp. Stomi. Stort sår som sårrevideras varje dag på operation. Jag får göra grejer som jag aldrig har gjort utan att få deligering, allt känns väldigt läskigt, hoppas jag inte gör något fel. På detta så kom det en ny patient strax innan jag gick hem som jag vet att jag ska ha i morgon också. Han har sondvälling, insulin och är respiratoriskt ostabil han med. Många säger att sjukvården är bättre i Norge, jag vet inte om det är så bra att jag som bara har vart i Norge i två dagar och är nyutbildad ska behöva ha avdelningens sjukaste patiener över helgen. Ångest. I alla fall har jag haft fullt upp hela dagen med den här patienen. Jag har inte ätit frukost, bara druckit varma koppen på dagen. Vi får se om jag är sjuksköterska när jag kommer hem, eller om legitimationen är indragen ;)

I källaren bor det några killar som spelar hög musik hela nätterna. Första natten sov jag som en björn ändå. Men i natt vaknade jag klockan 04 av att de spelade JÄTTEHÖG musik. Jag hörde låttexterna klart och tydligt, basen gjorde att det skakade i rutorna, så det var inte bara sorl. Så jag somnade kl 12:30 och vaknade kl 04. Sen kunde jag inte sova mer för den natten. När jag gick till jobbet halv 7 spelade dom fortfarande.. Nu är persienerna neddragna och dom sover säkert. Nu känner jag mig skakig i kroppen, har huvudvärk och ont i kroppen. Jag har i alla fall ätit makrillsmörgåsar nu så du behöver inte vara orolig mamma.

Får se om jag är mer positiv i morgon kanske. Kanske.

5 comments:

cattis said...

Håll ut Kristina, vi ska klara det här! Tufft är det, mest av allt språket tror jag. Jag finns vid din sida hela tiden. Vi tar oss igenom en dag i taget. STOR dunderbamsekram

Anonymous said...

Duktiga du Kristina. Även om det känns svårt svårt svårt nu, så kommer det att kännas bättre och lite lättare snart skall du se. Jag är så stolt över dig!

Jag var påväg att ringa dig förut när jag åkte hem från jobbet i Lisch, va pratsugen, men så kom jag på att du är i Norge. vet du vad det kostar om man ringer? vem betalar om jag ringer?

Fortsätt skriva här i bloggeribloggen om hur allting går. Jag kommer läsa vareviga dag.

Ha en bra kväll och en bra morgondag, vi hörs!
KRAM från Emmapemma och hela familjen Törnhage

Anonymous said...

Håll ut min lilla Kristina!
Jag vet att världens starkaste och bästa tjej reder ut alla bekymmer.
Skaffa dig öronproppar till nästa natt.Får man sova så orkar man ju mer.
God natt och sov så gott
Mamma.

Kristina said...

Cattis: Vad vore jag utan dig?

Emma: Det kostar ju lite och ringa, typ 5,50 i minuten :( Det är jag som får betala det, men ring du, för det är det värt!
Om inte du ringer så ringer jag någon dag.

Mamma: Tack för dina värmande ord. Godnattkram

Anonymous said...

Du är oltroligt stark. Håll ut så kommer du komma ur den här perioden med stor erfarenhet! Inget ont som inte har något gott med sig. Jag hejjar på dig i mina tankar! Kram och puss! /A-S