När jag satt där djupt insjunken i boken såg jag en skugga på altantrallen. Skuggan rörde sig fort och vilset. Upp och ned. Det tog ett tag innan jag hittade skuggans kropp. Strax ovanför stuprännan på takfronten såg jag den. Att en sån liten kan få en att bli så glad.
Fjärilen.
2 comments:
Åh, underbara du! Tack för att du finns och är en bra vän.
Härligt med vårtecken! Jag har bara sett knoppar och blåmesar. Inte fy skam det heller. Längtar efter kusten som bara den, vi ska få fint väder! (har jag bestämt).
Kraaam
Åh en fjäril :)
Post a Comment